Felskrivning.

Del 4 heter Inte vattenvolt och bröstchock, det är del 5. Del 4 är: "Vita turken och svarta svensken." Publiceras inom kort. =)

Turkiet del 3. Vill man dricka öl får man lida pin.

"Vad är det?? Vad är det som låter???"

"Jag vet inte. Jag tror det är en böneutropare".

"Jaha, fan vad han låter högt, jag kan inte sova."

"Inte jag heller."

Jag ligger utan täcke i en "säng" (det är mer som en typ av låda med plankor på som står på golvet). Det är ljust. Jag har inget täcke. Det är helt obeskrivligt varmt. Något konstigt låter, det är en konstig röst som pratsjunger något.. Jag ser ett kylskåp, en liten TV, en ful liten tavla, sidengardiner.. Aha, jag är i Turkiet, på semester. När samtalet som är skrivet ovan har utspelat sig har jag förstått att det är böneutroparen som för sådant oliv. Jag känner att jag är jättetrött och konstaterar att det måste vara supertidig morgon. Ler åt tanken att jag är på semester och att när jag vaknar ska jag få min första dag på stranden, i havet. Somnar sedan gott om.

AH!! MORGON! Jag hoppar piggt och raskt upp! Insmorning, bikini på, strandväskan packad! TJOHO!!

Min inte lika morgonpigga sambo är efter ett tag också redo för en dag i solens tecken. Vi drar iväg. Utanför hotellrummet möter vi galningarna från Ytterån som berättar att de stjäl som galningar på hotellet och att vi genast måste köpa en "Safety Box" och låsa in ALLT!! Någon hade blivit av med 4 500 :- och någon annan 800:- och kläder. Oh shit, tänkte vi. Vände genast och fixade "Safety Box" och gjorde vårat bästa för att allt skullle vara så svåråtkomligt som möjligt. Jag hade av detta hunnit bli lite irriterad, dels för att jag blev orolig och dels för att detta inte alls var vad jag hade lust att göra när solen sken och stranden väntade.

Nåja, allt var fixat och vi kunde inte göra mer åt situationen. Mot stranden!!

Uppradade solstolar i mängder. Jag ser mig förvirrat omkring och vet inte riktigt vad jag ska göra. Min pojkvän stannar till och frågar en kille: "Du är svensk va? Ja, svarar killen. Hur funkar det här då? frågar min sambo. Killen svarar. Efteråt frågar jag min sambo: Hur visste du att han var svensk? han läste en svensk bok svarar han. Du är smart du älskling säger jag och skrattar och sjunker nöjd och glad ner i en av solstolarna. Det är inte alltid jättesvårt att tillfredställa mig/imponera på mig.

Gud i himlen vad skönt livet är när man ligger på en sandtrand i gassande sol. Havet finns där för att svalka kroppen. Havets temperaur ligger kring 30 grader. Lagomt tycker jag och tänker att jag aldrig mer kommer ta ett dopp i Storsjön. Vågorna är så obeskrivligt sköna att ligga och guppa i. Paradiset!! Linas paradis! Jag är gjord för att vara i 35 graders värme och ligga i havet och guppa i vågorna!

Min sambo är rädd för att bränna sig. Därför tänker han att han ska gå omkring och inte ligga och pressa. Han tycker om att mysdricka öl. Därför tar han en vända till strandbaren. Går omkring och myser lite. Kommer tillbaka med lite vatten till mig. Så fördriver vi tiden med det bästa man kan fördriva tiden med. Göra i princip ingenting. Bara må gott.

Ett svenskt par lägger sig på platserna bredvid oss. De är trevliga och vi socialiserar en del under dagen. När eftermiddagen närmar sig känner Per att det inte känns så bra på ryggen. Vi packar ihop och går hem, vi hade ju varit där en hel dag och vi har ju många dagar kvar.

Tillbaka på hotellet möts vi av Ytterån-gänget. En av dom klämmer fram: Jag bara måste fråga, har du varit med i Bonde söker fru? Frågan riktas till Per. Har legat sömnlös och funderat på detta, du är så lik en som var med där. Det blir många skratt och skämt kring detta. Vi menar att vi är på den där resan de gör i slutet på programmet.

Polisen och en reseledare är på plats för att reda ut stölderna som skett på hotellet. Lite dramatiskt blir det allt när vi går förbi den gråtande städerskan som förmodligen var den anklagade.

Vi tar oss en stund vid poolen på hotellet. Hur mysigt som helst att ligga och flyta på madrasserna i poolen, glida in mot poolkanten och ta sig en klunk cider. Livet! Det är livet!
När vi ligger och har det skönt i solstolarna kommer familjen från Ytterån ut med all sin packning som bland annat är en megastor uppblåsbar späckhuggare. Nu flyttar vi, vi ska byta hotell, säger de. Det känns inte bra här efter det som har hänt. Lugnt och stilla och fridfullt ligger vi kvar i våra solstolar och konstaterar att just nu är nog detta det säkraste hotellet att bo på. Det är nog inte någon som törs göra något efter detta pådrag med poliser och allt. De släpar alla sina väskor och den stora späckhuggaren. Vi sippar vidare på vår öl och cider..

Jaha, Per är röd på ryggen. Han har bränt sig. Jag tänker att det där med att gå omkring kanske inte var så smart, då kommer ju all sol på nacken/ryggen bara. Jaja, vill man dricka öl får man lida pin. Jag vårdar hans brända rygg så gott jag kan med After Sun. Sen gör vi oss iordning för middag. Det allra sista jag gör innan vi går ut från hotellrummet är att klä på mig. Det är så varmt!! Så att klä på sig och sen fixa hår och smink är helt omöjligt, skulle vara olidligt. Jag njuter dock så otroligt mycket av värmen. HURRA!! Jag behöver inte gruva mig för att gå ur duschen för att jag fryser så fasligt. Per är inte lika nöjd med värmen..
Sminket fastnar knappt, håret är konstant lockigt och fuktigt. En av mina 30 klänningar jag har i ägo åker på. SOMMAR!!

Vi käkar. Sedan får vi kontakt med tjejerna vi träffade på flygplatsen som vi känner och som också är här. Camilla och Kristina. De ska äta på sin favoritrestaurang och vi bestämmer att vi ska möta upp dem där och ta en öl. Sagt och gjort! Restaurangen heter Elite och denna kväll var inte sista gången vi var där. Gud så mysigt det var där och vilken personal! Underbart! Camilla och Kristina som är stammisar på Elite bidrog till extra underhållning från personalen. Kvällen var varm och magnifik!

Iväg till "centrum" och shoppinggatorna. Camilla och Kristina köpte strumpor i massor. Kristina gav bort ett par till Elin, dvs till mig.

Kvällens skönaste var stolarna på Elite.
Kvällens härligaste var den väldoftande och välstädade toaletten på Elite (tänkte nästan att jag skulle sova där).
Kvällens lärdom för Kristina var att jag heter Lina och inte Elin. Det är så en fin vänskap börjar, man lär sig varandras namn.

Man blir trött av värme, sol, bad, mat och att vara ute en hel dag. "Sängen" var skön denna natt. Innan ögonen stängdes tänkte jag: jaha, vad ska jag göra imorgon? Sola, bada, vara.

Del 4. Vattenvolt och bröstchock.

Turkiet del 2. Att känna sig som ett stycke kött.

Steg upp och insåg att det inte behövdes så mycket kläder. Tog några försiktiga steg ut på balkongen och slogs av den underbara, fantastiska värmen! Strålande sol och uppskattningsvis 35 grader i luften.

Startade det som skulle bli en härlig rutin och öppnade solkrämsflaskan med skydd 30 och gnodde in hela kroppen. Kände lite skräck för att bränna den vita sommar-i-Sverige-huden. Bikini på! Check! Klänning på! Check! Solbrillor på! Check! Vi var långt ifrån höstjackor och regn.

Med nyfikna och pigga steg gick vi ut från hotellrummet. I poolen lekte barn. Nere i receptionen började mannen som jobbade på hotellet att prata med oss..och vi hade fått känna på första dosen av turkarnas påstridighet och "osvenska" beteende. Glada gick vi ut på gatan för att hitta någonstans att äta. Solen gassade och stekte och jag kände att jag var i himmelriket. SÅ VARMT!! =) =) Bara ett stenkast bort valde vi en restaurang. Norska, svenska och finska flaggor var utplacerade på borden. Vi satt oss inte vid en svensk flagga men servitören var snabb att ändra vår flagga till svensk efter att han hade förhört oss om var vi kom ifrån och växlat några meningar med oss på vårat modersmål. Menyn kom in. Jag och min sambo delar en viss noja för sjukdomar. Därför beställde vi varsin pizza med endast ost och tomatsås på i hopp om att klara magarna från att haverera. Innan vi tog första tuggan slängde vi i oss tabletterna mot turistdiaré. Med lite skräckblandad förtjusning åt vi. Himmel vad gott det var dock! Vi njöt till fullo. Semestern hade börjat. Min sambo hade fått sig en öl, jag sol och livet lekte!

Vi hade en tid att passa. Bussen skulle hämta oss vid hotellet för att köra oss till Hamam (tukiskt bad). Vi var i tid vid hotellet. Den påstridiga hotelljobbaren kom fram och frågade vad vi skulle göra. När han fick veta att vi skulle med bussen berättar han att en Detur-buss nyss varit vid hotellet. Då vi inte såg några andra svenskar som satt och väntade på bussen började vi ana oråd. När vi väntat en kvart efter utsatt tid för avgång ringde vi till Detur. De visste inte riktigt vad som hade hänt men skulle lösa situationen. En stund senare gled en Detur-bil fram vid hotellet. Vi hoppade in och åkte med en galen chaufför i en galen trafik. Stannade vid ett Detur-kontor och två svenska reseledare hoppade in. En av dem pratade oavbrutet..om allt och ingenting. Jag och min älskade satt knäpptysta, men jag kände på energin hur min sambo fnissade åt situationen inombords, precis som jag. Resan kändes ganska lång där vi satt ihopklämda med tre okända människor i en liten bil.

Framme!!

Klev in på et fint "spa", ett Hamam. Första intrycket kändes så bra!!

Vi tillbringade hela eftermiddagen på detta Hamam och följande saker ingick:

Bastu

Kallbad

Lerbad

Eucalyptusbastu

Skrubbning

Skumbad/skummassage

En halvtimmes helkroppsoljemassage

Detta var något av det skönaste jag har gjort!!!! Rengjord och skrubbad inifrån och ut. Kände mig som en ny människa efteråt. Eucalyptusbastun var så otroligt skön..och rensande! Hypokondri-Lina kände sig så nöjd. Bättre start kunde vi inte få. Skrubbningen och skumbadet/massagen skedde i stora salar där turkiska män stod och väntade på "köttet" att hantera. För det var precis så det kändes. Som att man var ett stycke kött. De slafsade på med vatten och skrubbhandskar och skumkuddar och de hanterade kropparna som köttstycken som till varje pris skulle bli rena och rensade från gammalt skinn. Men det var så himla skönt alltihop. Man låg på stora marmorbord. 150g hud lossnar från kroppen. Skummassagen var som en dröm. Det var även som magi, de doppade ett "nät" i en hink och snurrade runt det, sen "poff" så var det en stor kudde fullt med skum. Detta tömdes på kroppen och det var en ljuvlig känsla!

Sista steget var massagen. Jag är inte direkt pryd men det var allt en konstig upplevelse när han avslutade med (jag låg på mage) att stoppa in sin hand lite för långt innanför bikinitrosan, dra handen hela vägen upp till pannan, stanna där och tokskaka! Jäklar vad jag fick bita mig i tungan för att inte börja asgarva.. Men OJ så skönt allt detta var!!!

Redo för en veckas sol och bad var vi nu. Hem fick vi åka den buss vi skulle ha åkt med dit också. I bussen var fler andra galna svenska turiser som hade blivit renskrubbade. Bland andra ett gäng från Ytterån som pratade högt på bredjämtska. Ja herregud vilken sällskapsresa.

Sömninga och hungriga. Detta åtgärdades med mat på restaurang och ganska snabbt i säng. På restaurangen fick vi uppleva första men långt ifrån sista händelsen kring min sambos mustasch. När vi skulle betala notan ville servitören deala kring notan för äran av mustaschen. Vi sa till varandra, kan vi inte bara få betala?! Vi ålade oss ur dealen, betalade notan och gick inte dit något mer. Vi är svenskar. Vi vill inte pruta, vi vill veta vad det kostar. Punkt.

Att lägga sig ned i sängen var underbart! Snacka om lyckad första dag i Turkiet. Såg redan fram emot nästa. Godnatt!

Del 3. Vill man dricka öl får man lida pin.

Turkiet Del 1, Bajspapper i sopkorgen??

Bajspapper i sopkorgen?? (Del 1 av 9)

Klockan är strax efter 16.00 på fredag och jag kliver av bussen på Rådmansgatan. Jag ler..för mina tankar far till solen, värmen och havet som väntar. Går in i lght och drar ur sladdar, vattnar blommor, tömmer kylskåp och skafferi. Har lite av packningen kvar och ska precis börja med det då min sambo kliver in genom dörren. Tillsammans fixar vi allt förbrilt, två yra höns som går omkring.. Det var en del som skulle fixas men jag hade ett annat väldigt tydligt fokus och det var att äta/dricka mediciner. Självklart hade jag drabbats av en smula hypokondri *harkel*. Eh det kanske var en lätt underdrift... Jag var panikslagen!! Hällde i mig flera liter med ingefärakur, drack så mycket Kan Jang jag kunde och tog sedan en whiskey upp på det. Halsontet som bara växte och växte dämpade jag till sist med 10 halstabletter.

Så var skjutsen här!

På flygplatsen blev vi direkt medvetna om planets försening.

Vi träffade på två tjejer som vi är bekant med sedan innan. Dessa brudar visar sig senare vara nyckeln till att vår resa blev perfekt.

Planet lyfte någon timme försent. Varken jag eller min sambo tycker om att flyga. Men vi gör det och det går bra.

Vi landar på flygplatsen i Turkiet och jag längtar efter den kvava luft som snart ska inandas. Hade nämligen kikat på vädret för Alanya och det skulle bli SOL och 35 grader varmt hela veckan. Så kom den! Värmen! Det var natt i Alanya när vi landade men värmen saknades inte. Jag njöt!!

Alla svenskar yrar sig in i bussarna som ska ta oss till olika hotell. Reseledaren föser in oss i rätt bussar. Bussressan tar drygt två timmar. Vi gör ett stopp på vägen och dricker vatten och sträcker på benen. Alla vill bara till hotellen och sova! Reseledaren informerar om aktiviteter, regler och annat nyttigt att veta. Allt är så skrattretande likt sällskapsresan och jag passar så bra i rollen som Stig Helmer. Hade velat se mig själv och den min jag gjorde när hon berättar att man inte får spola ner toapapper i toaletten. Tittar skräckslaget på min sambo och hoppas på att han ska säga att det var ett skämt, men han bara nickar instämmande.

Hela min kropp är ur balans. Klockan närmar sig sex på morgonen och vi är snart framme. Jag vill bara SOVA! Myser ändå enormt av att vi är framme och att vi har en hel veckas semester framför oss utan matlagning och med öl, vin, bad, sol, VÄRME! Äntligen är vi framme vid vårt hotell. Familjen stök ska bo på samma hotell..nåja..

I en liten, liten hiss står jag och min sambo och en turk ihopklämda. Turken drar min väska. Visar oss till rummet. Rummet är litet och ganska skitigt. Inredningen är som väntat katastrofalt ful. Det känns lite jobbigt eftersom klockan är sex på morgonen. Vi kan inte riktigt hantera allt och tänker att det är bäst att vi går och lägger oss och sover några timmar istället. Sagt och gjort.

Sex timmar senare ringer klockan. Vi är trötta men masar oss upp. Allt är ljust nu. På hotellet hörs barn leka i poolen, ljudet från gatan utanför är mysigt, popmusik på hotellet spelas på högsta volym. Det är livligt! Jag kliver upp och kissar, kikar på allt. Lägger mig i sängen en stund igen och tittar mig runt. Sen kommer garvet!! Allt som igår kändes jobbigt blev plötsligt makalöst roligt! Den lilla fula tavlan som de har försökt att inreda med. Sidengardinerna. Att allt som hänger på väggarna hänger snett. Kylskåpet med TV:n på.

Min sambo säger: "Vi fick ingen minibar men vi fick ett kylskåp med en mini-TV på. Mitt skratt framkallar lite glädjetårar.

Strax ska vi kliva upp och möta vår första dag i Turkland..

Del 2, Att känna sig som ett stycke kött.

Livet Nu

Jag hade en ledig dag och som ganska ofta sköljde det en våg av kärlek och tacksamhet över mig för hur bra jag har det och för hur lyckligt lottad jag är. Jag har så många fina människor i mitt liv. Började tänka på hur jag har det idag. Livet har inte alltid varit lätt men vad bra jag har det idag!

Med dessa tankar i huvudet satt jag mig vid pianot och lät mig inspireras till att skriva en tacksamhetens sång. En hyllning till de närmsta i mitt liv. Det resulterade i detta:

"LIVET NU"


Livet nu, Johanna ger mig trygghet


Livet nu, mamma ger mig kraft


Livet nu, Emma ger mig värme





Livet nu, Sara ger mig mod


Livet nu, Olov ger mig styrka


Livet nu, Pappa ger mig tro

REF

Det är tacksamhet jag känner och jag visar den ibland
Det är kärlek jag känner och jag sjunger den för er
Det är styrka ni ger mig så att jag kan leva...


Livet nu, Per ger all sin kärlek


Livet nu, Christina ger sin ömhet


Livet nu, Ulf som alltid stöttar



Livet nu, Andréa som finns där


Livetnu, Maria som är glad


Livet nu, Malin ger mig hopp

REF

Det är tacksamhet jag känner och jag visar den ibland
Det är kärlek jag känner och jag sjunger den för er
Det är styrka ni ger mig så att jag kan leva...


Livet nu, Sofie du ger mig energi


Livet nu, Lotta ger mig råd


Livet nu, Klas du ger mig lugn

REF

Det är tacksamhet jag känner och jag visar den ibland
Det är kärlek jag känner och jag sjunger den för er
Det är styrka ni ger mig så att jag kan leva..

Livet nu. Livet nu.

Det är styrka ni ger mig så att jag kan leva livet nu.



Tack för att ni finns!! /Lina

Positiva Lina

Hördes av en förbipasserande tjej: "Fan vad alla ska stanna och prata med mig, det är så jobbigt och alla ba` Grattis till studenten! Fan jag har ju inte tagit studenten än."

Reflektion: Förvånas ofta över en del människors förmåga att vara negativ. Inte ens om jag försökte och verkligen ansträngde mig skulle jag kunna vara sådär negativ.

Hellre snygg och rik än ful och fattig och hellre glad och positiv än bitter och negativ! =)

Livet är ofta roligt! Upptäck det!

Gubbstrutt

En äldre kvinna och jag stod och pratade med en gubbe. Han berömde den äldre kvinnan mycket och jag höll såklart med honom eftersom han hade helt rätt. Sedan sa han något i stil med: Till skillnad från de här ungdomarna, titta hur de är och ser ut och pekade mot mig.

What??! Jag tänkte: Jag är en 26-årig tjej med ett välartat yttre, hög arbetsmoral, jag är flitig och skötsam och nästan äckligt moralisk samt alltid trevlig och glad mot Alla!

Blev rent ut sagt jä-ligt upprörd! Så jag svarade: Man behöver inte vara oförskämd mot alla ungdomar.

En del äldre drar verkligen alla över samma kam och tror att de kan säga vad som helst till mig bara för att jag är ung. Gubbstrutt säger vi till honom och lämnar det med vetskapen att även om han påstod att det var jag som var ohyfsad så var det inte jag som hade fördomar och förolämpade någon helt oskyldig, det var han. Han kastade lite sten i glashus.

/Ungdomen Lina

Tre S (ess) på handen.

Hörde idag på radion om att ha tre S (ess) på handen. I en relation ska man se till att ha så många av de tre S:en som möjligt. 1. Samtalet 2. Sexet 3. Skrattet 1. Alltså att du och din partner kan samtala om saker. Att ni kan prata med varandra om allt och inget. 2. Att man har sex. Kvalitén är inte det viktigaste utan ATT man har det. 3. Att man kan skratta tillsammans. Dessa tre S skulle alltså vara grunden för en långvarig och bra relation. Man kanske inte kan ha alla S:en jämt men alltid något av dem och ju fler desto bättre. Tyckte detta var intressant jag.

Attraktion och skönhet.

Som rubriken avslöjar tänkte jag skriva några rader om att attraheras och om skönhet. Två ord som klingar positivt i mina öron.

Jag tycker det är så spännande med attraktion. Vad är det som gör att vi attraheras av varandra? Man brukar prata om dofter. Att den naturliga doften hos människor gör att vi dras till varandra. Har t.o.m. hört en teori om att det skulle vara för att vi med alla parfymer döljer våra naturliga dofter som vi lättare separerar och skulle alltså vara en bidragande orsak till att fler och fler skiljer sig nuförtiden.

Hur som helst.

Om jag pratar om en annan typ av attraktion, som är lite mer ytlig, den som man kan känna till människor man inte känner, så handlar den för mig om talang. Talang kopplat till musik eller dans. Att kunna sjunga eller dansa riktigt bra är i mina ögon så obeskrivligt attraktivt!

Skönhet. Jag kan många gånger vara djup och mycket oytlig (om det nu finns ett ord som heter så..) men ibland är det så härligt att titta på en vacker människa. I mina ögon sett då alltså. För vad som är skönhet varierar ju så mycket från person till person. Det handlar om tycke och smak. Jag blir alltid så glad när man tycker olika personer är attraktiva och vackra. Blir fascinerad av hur olika smak man kan ha. I mina öron hör jag då: det finns någon för alla.

Jag tycker om att attraheras. Jag attaraheras av min pojkvän varje dag. Hans doft är mitt liv.

Sen attraheras jag på ett helt annat sätt (mer ytligt och utan kärlek) av de personer du ser på bilderna.

Konsten att åka buss, del 2.

Del 2, Umeåresa. En av mina systrar suderade vid Umeå universitet för herrans många år sedan. Jag var en ganska liten tjej då också. Ändå skulle jag ta det stora steget att våga åka en längre bussresa, mellan Umeå och Östersund, för att hälsa på min storasyter Emma. Klev på bussen full av förväntningar och nervositet. Matsäcken låg i ryggan men den mesta platsen i ryggsäcken upptogs av blandband. För detta var på blandbandens underbara tid! Min freestyle var svart och grå och skithäftig tyckte jag själv. Där skulle jag spela mina tusen blandband med artister som "Backstreet Boys" och "GES" för att fördriva tiden i de sex timmar jag skulle resa innan jag var framme. I det stora hela gick resan ganska bra. Det jag var mest nervös för var toabesöken. Blev så ofta kissnödig och var lite nervös för att kissa både på och utanför bussen. Så gjorde bussen ett uppehåll och jag tänkte vara modig och kliva av bussen för att kissa. (Det var alltid lite nervöst att kliva av bussen ifall den skulle åka utan mig!) Men eftersom uppehållet skulle vara ganska långt tog jag mod till mig och gick in i ett hus där toaletterna skulle finnas. Hittade toan och gick och skulle låsa..då upptäckte jag att det inte gick! Shit vad ska jag göra? Måste ju kissa men vill inte gärna att någon rycker upp dörren när jag sitter på toa. Jag lyckas räkna ut att avståndet mellan toadörren och toastolen inte var så långt och att jag har ganska långa armar. Det borde gå. Nu började dessutom bli lite stressad att jag hade varit där inne för länge och att bussen skulle ha åkt när jag kom ut igen. Satt mig på toan och kastade fram ena armen som i panik höll fast dörrhandtaget. Försökte kissa på rekordtid och sen skulle jag bara torka mig..fan! Hade glömt att kolla hur ekvationen ta papper-sitta på toan-hålla i dörrhandtaget gick ihop. Sådär var svaret på hur det gick för mig. Hade jag varit shimpans hade det gått betydligt bättre! Fick raskt släppa handtaget för att nå toapapperet och bad en bön att ingen skulle öppna dörren just då. Vad jag kan minnas var det ingen som öppnade dörren (men det kan vara så att någon gjorde det och jag har förträngt det pga att jag tyckte det var så fruktanvärt pinsamt). När ni läser historien måste ni ha i åtanke att jag är i den ålder då ALLT, precis ALLT är obeskrivligt pinsamt. Toabesök check! Vad kunde nu gå fel?! Gick ut till bussen coh till min lättnad och glädje stod den kvar. Gick fram till dörren...som var stängd! Jaha!?? Var är handtaget? Ååååh pinsamt! Ljuset var så att man såg ingenting in i bussen vilket gjorde att jag kunde räkna ut att alla inne i bussen kunde se mig utanför jättebra. Tänk Lina, tänk! Ja!! Nu har jag det! Sensordörr! Gick fram mot dörren och började lite försiktigt vifta med handen för att den skulle öppna sig. Inget hände. Tog några steg bakåt för att raskt gå framåt mot dörren så den kunde "känna av" att jag kom och då öppna sig. Inget hände. Gjorde några fler taffliga försök men inget hände. Nu började jag fundera på att bosätta mig där jag var, för att kliva på bussen efter det här var ju lika med döden! Gick fram och tillbaka, fram och tillbaka...Vad ska jag göra?! Efter ett tag kommer det någon. Busschauffören. Aha, det var låst och busschauffören var inte där. Jaja, men då var jag ju inte så dum iaf tänkte jag. Busschauffören gick förbi mig där jag stod glatt och väntade på att han skulle låsa upp dörren. "Hej", sa han. "Hej, hej", sa jag. Så gick han fram och tryckte på den röda knappen bredvid dörren och dörren gled upp. Jaha, stanna här och dö av svält eller kliva på bussen och dö av pinsamhet. Jag valde att kliva på bussen. Innan jag var framme lyckades jag sprida ut mina 20 kassettband över hela mittgången också. Men vid det här laget hade jag redan skämts så mycket man kunde göra under en dag. Så jag bara konstaterade att det här med att åka buss är inte lätt. Iaf inte för mig. Del 3- Malungsbussen.

Konsten att åka buss, del 1.

Jag tycker väldigt mycket om att åka buss! Särskilt långa sträckor. Sitta och veta att det är det enda jag kan göra just nu, lyssna på musik, dagdrömma.. fantastiskt avkopplande och härligt! Men! Jag verkar ha en förmåga att hamna i konstiga och pinsamma situationer just när jag ska resa med buss.

Bussresa 1-Stadsbuss

Det var första gången jag skulle åka stadsbuss i Östersund. (Det är inte så lätt för en liten tjej från landet). Jag var nervös och stod med min tia i handen i busskön och var beredd att betala. Väl min tur drabbades jag av panik. Såg en stressad busschaufför och en svart plastgrej med en massa hål. Vad ska jag göra? Vad ska jag göra?

Stod med tian beredd men hade ingen aning om vad jag skulle göra med den! Busschauffören surnade till än mer och pekade lite snabbt med handen mot den svarta plastgrejen med hål i. Jaha, ok , jag ska stoppa min tia i nåt av de där hålen, men vilket?? Det fanns ju minst fyra stycken!! Jag får chansa, för nu började de som stod i kö bakom mig också se lite stressade ut..

Plopp!

Ner i ett av hålen trillar min tia. Busschauffören: "NEJ! Vad i helvete!"
Hans ord fick mig ganska fort att förstå att det var helt fel det jag hade gjort men jag kunde ju inte göra det ogjort utan bara stod och skämdes. Han började banka och banka på den där plastgrejen för att få loss min tia som hade fastnat eftersom den inte alls var på rätt ställe. Han var tvungen att försöka få ut den för att kunna ge tillbaka växel till de andra personerna som skulle åka. Men med en arg gest vinkade han in mig så att resten av kön kunde börja gå in.

Som en skamsen hund gick jag och satt mig på en plats i bussen tillsammans med mina vänner. Slängde en blick på busschauffören som fortfarande bankade och bankade för att försöka få loss min tia. Jag höll verkligen på att dö av skam! Det tog flera år innan jag berättade detta för någon, så pinsamt tyckte jag jag att det var. Lyckades sällan vara den där coola ungen som hade koll på allt. Jag var mer den där charmiga tjejen som överlevde alla misstag genom att vara snäll och glad.

Del 2- bussresa till Umeå- publiceras snart.

Lina

Förhoppningar-1 check!

Inför 2011 hade jag fem förhoppningar. En av dem är nu införlivad..eller vad man säger. Har ju som sagt skrivit klart och gått upp med min C-uppsats! Check! =)

Nu har jag tre kvar att genomföra och en som jag jobbar på varje dag.

Känns fint!
Jag är på gång!

Tillbaka till livet!

Ber om ursäkt för mitt försvinnande från blogg-världen! Jag har jobbat och skrivit Cuppsats samtidigt. Det har blivit låååååånga dagar och mycket slit men...NU ÄR DET KLART!

Har precis skickat in revideringen på uppsatsen vilket är det absolut sista man gör. Nu ska jag bara vänta på ett OK på revideringen och sedan lämna över uppsatsen i pappersform till diverse. Sedan blir det en ansökan om examen. HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!

Jag är så ofantligt stolt och lycklig just nu. =) =) =) =)

Sen kan jag ju nu också återkomma till att blogga igen. Ser fram emot det.

Väl mött snart igen!

/Glada-lärkan

Lina.

Utifrån vad en del av mina vänner tror sig veta (eller säkert vet) vad jag tycker om tänkte jag skriva en presentation av Lina Livendahl. De rödmarkerade orden är vad de har sagt att jag gillar.

Positiva människor är någonting som Lina verkligen värdesätter. Det kan höra ihop med hennes egen stil, för Lina är känd för att skratta, mycket och ofta, det tycker hon är underbart! Något som alltid får henne att skratta är Lars Vegas Trio. De är hennes idoler just därför. Hon åker runt i landet för att se och höra dem spela. Ingen som känner Lina har missat att hon älskar den gruppen. De gör henne riktigt lycklig. När hon inte är och lyssnar på sitt älsklingsband gillar hon väldigt mycket att gå ut och dansa. Styrdans. En riktigt bra dans kan få henne att komma till himlen. Dans i allmänhet är en passion i Linas liv, hon dansar gärna mycket och ohämmat och överallt! Det ger henne frihetskänsla. På dans tar hon gärna med sig sina vänner som hon älskar. Hennes närmsta vän heter Johanna. Hon är så otroligt viktig i Linas liv och de står varandra så nära, de har varit "bästisar" i 24 år! Apropå betydelsefulla personer i Linas liv så har hon en tvillingsjäl, hennes syster Emma, alias "Fikonbulle". Hon är Lina fast i en annan kropp. De tänker likadant och inga ord i världen kan beskriva deras tighta band och relation. Deras låt heter: "Den jag kunde va". Något som är väldigt internt mellan Emma och Lina är repliker från Colin Nutley-filmer. De kan varende en! De älskar alla hans filmer, särskilt "Sånt är Livet".

Ett beroende Lina har är Singoallakex. Åh gode gud vad hon älskar dem!! Hon har aldrig tagit ett bloss eller en snus i hela sitt liv, men singoallakexberoendet är stort. Lina har verkligen en förkärlek för sötsaker. Kladdkaka är en annan sak hon aldrig kan få nog av. Kanske är det hennes beroende och stora lust till sex som får henne att älska choklad. Det sägs ju att de ska ha liknande effekter på kroppen. Med tanke på det är det en väldig tur att hon också är otroligt förtjust i träning i alla former. Lina jobbar som instruktör på ett gym i den stad hon bor i.

Linas Stora kärlek i livet heter Pivar, Per Ivarsson. Med honom ska hon leva tills hon dör. Hon älskar honom mer än livet och hittills har de haft drygt 4 underbara år tillsammans som ett par. Lina och Pivar är kända för att vara glad i fest och glam. De åker gärna två gånger per år på Forum i Vemdalen. Lina älskar att vara där och dricka vin! När hon är på fest vill hon gärna lyssna på schlager. Mest troligt ser du Lina sjungandes till den musik som spelas och använda en tomflaska som mikrofon.

Linas lite mer välordnade sida framträder i hennes mani och förtjusning i att städa!! Hon älskar att städa! Hennes egen psykologiska tolkning av att hon är pedant är att hon har ett inre lite förvirrat kaos (dock ett ganska trevligt sådant=)) som måste styras upp av lite ordning och reda i den miljö hon befinner sig i.

Varje lördag morgon vill tanten i henne kliva upp och lösa Melodikrysset. Det har hon alltid gjort hemma med sin familj när hon växte upp och nu sitter det som i. Det är hög mysfaktor på det, tycker hon.

Inom en snar framtid önskar Lina att hon ska bli mamma, då ska hon gosa med bebisfötter, för de är ju så mysiga! Åh blir tooookig!! =) =)

That´s it! =)

Ord.

Har alltid fascinerats av språket. Bokstäver som tillsammans blir ord. Ord som tillsammans blir meningar. Meningar som tillsammans blir en text.

Små ord kan betyda så mycket.
Ord kan skada.
Ord kan stjälpa.
Ord kan stötta.
Ord kan hjälpa.

Vissa ord är så starka. Vissa meningar kan betyda så mycket. Det beror på hur det sägs. Vem som säger det. Kanske också vid vilket tillfälle det sägs.

Vackra ord tycker jag inte att du kan säga för ofta. Bara men menar det man säger.

Nedan följer en text som jag skrev till en redan befintlig melodi. Den är skriven till min syster och hennes man på deras bröllopsdag. De bor i Hakkas, 80 mil uppåt i landet från Östersund.

Bokstäver som blivit ord, ord som blivit meningar, meningar som blivit en text..

I ett norrskens vilda spel eller på bergets vita topp
I en grönskande natur eller när vårt Norrland står i sin vinterskrud
Är du alltid den jag älskar och du är min framtidstro
Så tillsammans ska vi vandra livet ut min vackra midnattssol

För när fåglar sjunger våren in
eller träden fäller löv
I vintertid
En sommardag
För mig du Alltid vackrast är

Ja, när fåglar sjunger våren in
eller träden fäller löv
I vintertid
En sommardag
För mig du Alltid vackrast är

Idoler

IDOL. Ordet användes ursprungligen om gudabilder eller andra föremål som dyrkades som gudomligheter. Idag avses ofta en mycket beundrad person, framförallt artister. /Wikipedia

Nog förtjänar de ett alldeles eget blogginlägg alltid!

Lars Vegas Trio får mig alltid att skratta, därför är de mina idoler.

De ger alltid hundra procent när de står på scenen och jag har aldrig blivit besviken på en föreställning med dem.
De är full av överraskningar.
I över 20 år har de roat och underhållit folk, alltid med samma entusiasm, öppenhet och inlevelse.
Ibland vrider jag mig av skratt, alltid har jag ett stort, stort leende på läpparna när jag hör eller ser dem. Den humor de har träffar så i mitt i prick för mig. Jag skrattar alltid sådär äkta och hjärtligt när de underhåller, så som man sällan skrattar men som är så befriande och underbart.

Visst är jag lite knäpp som ser dem så ofta och reser runt i Sverige och ser deras föreställningar. Men visst vore jag en större idiot om jag inte försökte se dem så ofta jag kan när de alltid får mig att må så obeskrivligt bra.

För övrigt är de alla också helt fantastiska och otroligt proffsiga musiker och bakom rollerna i Lars Vegas Trio också supermysiga, hjärtliga och ödmjuka människor.

De förtjänar allt stöd, support, all hyllning och kärlek jag kan ge!

Jag tycker att framkallning av skratt är ett vettigt skäl till att i vuxen ålder fortfarande ha idoler =)

Er för alltid trogna,
Lina

Förhoppningar 2011

Jag tycker det låter trevligare med förhoppningar än löften.

År 2011 hoppas jag blir året då jag:

*Skriver klart och går upp med min C-uppsats
*Tar körkort
*Åker utomlands med Pivar
*Umgås mycket och spontant med mina vänner och min familj
*Springer en mil på 50 minuer

Here we go! =)

Caféjobb

Stiger upp onödigt tidigt på morgonen. Ute är det kallt och mörkt, men en kopp varm choklad och den största halsduken jag kan hitta hjälper mig att vinna mot kylan i väntan på bussen. Buss #9. På bussen är det tyst och några sömniga ögon möter mina.

Bussen stannar nästan precis utanför dörren till mitt jobb. 10 steg, fram med nyckeln, kliver in på lastkajen. Längst bort är vårat omklädningsrum. Stora halsduken åker av och skjortan och förklädet på.

Hissen tar mig ner. Det första ljudet jag hör när jag väl är nere på rätt våning är städarnas skurmaskin. När den stängs av är det alldeles tyst..

Jag kommer in på cafét och det luktar gott, det luktar jobbet. Kaffemaskinen på. Glassmaskinen på. Tänder lyset. Diskmaskinen fylls. Plockar upp bullar, mackor, fyller på, städar, fixar. Alla andra butiker är helt nersläckta, det är tyst, tyst. Det är lugnt och skönt.

På heltimmarna låter göken i klockan. Det luktar gott från nybakta bullar. Träffar budkillen Per.

Dörrarna öpnnas och efter ett tag kommer de första kunderna. Han som hör lite dåligt. Gubben som vill ha en bricka och en kaffekopp. De sitter på samma plats som alltid. Samtalar. Där sitter de till strax före 11, varje dag. Det droppar in folk eftersom som ska öppna butikerna runtomkring. "Hej!" "Godmorogon!"

Klockan närmar sig 10 och någon av mina fantastiska arbetskamrater kommer. När disken hämtas vid gubbarna kommer det alltid någon kommentar, "Jaha, nu är det fullt".

Lunchtid och mycket folk strömmar in och tystnaden som varit i flera timmar är långt ifrån närvarande. Det är fart och fläkt! Nya ansikten, kända ansikten. Mycket folk. Varje möte med en kund är unikt.

Jag tycker jag har ett fantastiskt jobb! Det är charmigt, det är socialt, det luktar gott, tiden går fort. Det gäller att se det stora i det lilla. Det fantastiska i vardagen. Det charmiga med rutiner. Det fina och unika i varje människa. Den lilla lyckan i vardagen. Livet blir roligare då!

Lina

Tankar om lycka

Vi söker efter lycka men kanske söker vi på fel ställen. Kanske söker vi också bara efter den stora lyckan och glömmer den lilla.


Jag tror på att hitta lycka i livet varje dag! För kanske har vi fel uppfattning om vad lycka är, vi kanske tror och tycker att det behöver vara något stort och mäktigt och helt obeskrivligt fantastiskt!? Kanske det inte behöver vara det.


Kanske kan lycka vara något vardagligt och enkelt.

Vi kanske ska öva oss på att hitta lycka. Om vi tänker efter och börjar förstå hur många gånger per dag vi faktiskt känner en liten lycka, över något stort, något litet, något tillfälligt, något permanent, något oväntat, något vardagligt, ja vad som helst, får vi kanske då ett permanent guldskimmer över våra liv?!

Fånga Dagen!
Fånga Lyckan!

Dans är livet!

Igår var jag på dans i Häggenås!

Jannez på scenen och i pausen spelade Ständut blakk.
För ca tio år sen gick jag och Annica och Johanna ofta på dans men nuförtiden händer det så sällan att jag inte ens kommer ihåg var jag var, hur det var och varför, mellan gångerna.

Men igår stod vi där igen, vi tre! Direkt när jag klev in i danslokalen kastades jag tillbaka tio år i tiden. En massa dansare, som såg precis likadna ut och som dansade likadant som för tio år sedan, skymtade förbi. Stämningen var densamma som förr och det var med blandade känslor jag tog in allt.

Av ren reflex fick jag sen för mig att jag skulle börja gömma mig för en massa killar som jag inte ville dansa med..för så var det jämt förut. Det härliga med dans är att de som jag verkligen inte vill dansa med är de som verkligen inte kan dansa. Kanske trånar jag efter att få dansa med en gubbe med skinnväst bara för att han är så otroligt duktig på att dansa och kanske försöker jag i panik gömma mig för den snygga killen som är helt taktlös och odansant. För mig är det inte direkt avslappnande att vara på dans, eftersom jag verkligen har så otroligt svårt för att dansa med någon som inte kan. Jag tycker det är så jobbigt! Så...varför går jag på dans om det mest är stressande..?!

Jo! Helt plötsligt får jag dansa med någon som verkligen kan dansa. Då är all stress och panik som bortblåst och jag är i himlen. Verkligen i himlen!! En riktigt bra dans väger upp allt jobbigt som någonsin har hänt!

Igår var det dansguden från Hallen, Anders (som för övrigt inte är en gubbe med skinnväst utan en sjukt snygg, ung kille som krossar mina fördomar om att snygga killar oftast är dåliga på att dansa) som fick mig att sväva på moln i danshimlen. Han är tveklöst den bästa dansaren någonsin! Att dansa med honom, som är så obeskrivligt duktig..känslan går inte att beskriva. Det finns inget bättre och jag tänker, dans är livet!

Jag tycker att alla ska dansa oavsett om man är bra eller inte..
Så gott folk, dansa gärna mycket och ohämmat och med varandra, så dansar jag med Anders så länge..! =)

DANS ÄR LIVET!

NYTT ÅR- NYA MÖJLIGHETER

Nytt År- Nya Möjligheter, det är ord som ekar i mitt huvud säkert 100 gånger om dagen. Det är otroligt uppfriskande att det är just de orden som snurrar i hjärnan. Smaka på orden, visst känns det härligt att säga det!?! Nytt År- Nya Möjligheter!

Just de orden passar särskilt bra för min blogg med tanke på att senast jag uppdaterade den var i somras..hmm..som sagt, NYTT ÅR - NYA MÖJLIGHETER! =)

För att hinna ikapp innan de nya möjligheterna för att ha en lite mer frekvent uppdatering på min blogg så ser du ovan en del bilder. Stunder, från det gångna halvåret, som jag tydligen har tyckt varit tillräckligt spännande och betydelsefulla för att fotomemoreras.