Caféjobb

Stiger upp onödigt tidigt på morgonen. Ute är det kallt och mörkt, men en kopp varm choklad och den största halsduken jag kan hitta hjälper mig att vinna mot kylan i väntan på bussen. Buss #9. På bussen är det tyst och några sömniga ögon möter mina.

Bussen stannar nästan precis utanför dörren till mitt jobb. 10 steg, fram med nyckeln, kliver in på lastkajen. Längst bort är vårat omklädningsrum. Stora halsduken åker av och skjortan och förklädet på.

Hissen tar mig ner. Det första ljudet jag hör när jag väl är nere på rätt våning är städarnas skurmaskin. När den stängs av är det alldeles tyst..

Jag kommer in på cafét och det luktar gott, det luktar jobbet. Kaffemaskinen på. Glassmaskinen på. Tänder lyset. Diskmaskinen fylls. Plockar upp bullar, mackor, fyller på, städar, fixar. Alla andra butiker är helt nersläckta, det är tyst, tyst. Det är lugnt och skönt.

På heltimmarna låter göken i klockan. Det luktar gott från nybakta bullar. Träffar budkillen Per.

Dörrarna öpnnas och efter ett tag kommer de första kunderna. Han som hör lite dåligt. Gubben som vill ha en bricka och en kaffekopp. De sitter på samma plats som alltid. Samtalar. Där sitter de till strax före 11, varje dag. Det droppar in folk eftersom som ska öppna butikerna runtomkring. "Hej!" "Godmorogon!"

Klockan närmar sig 10 och någon av mina fantastiska arbetskamrater kommer. När disken hämtas vid gubbarna kommer det alltid någon kommentar, "Jaha, nu är det fullt".

Lunchtid och mycket folk strömmar in och tystnaden som varit i flera timmar är långt ifrån närvarande. Det är fart och fläkt! Nya ansikten, kända ansikten. Mycket folk. Varje möte med en kund är unikt.

Jag tycker jag har ett fantastiskt jobb! Det är charmigt, det är socialt, det luktar gott, tiden går fort. Det gäller att se det stora i det lilla. Det fantastiska i vardagen. Det charmiga med rutiner. Det fina och unika i varje människa. Den lilla lyckan i vardagen. Livet blir roligare då!

Lina