Igår var jag på dans i Häggenås!
Jannez på scenen och i pausen spelade Ständut blakk.
För ca tio år sen gick jag och Annica och Johanna ofta på dans men nuförtiden händer det så sällan att jag inte ens kommer ihåg var jag var, hur det var och varför, mellan gångerna.
Men igår stod vi där igen, vi tre! Direkt när jag klev in i danslokalen kastades jag tillbaka tio år i tiden. En massa dansare, som såg precis likadna ut och som dansade likadant som för tio år sedan, skymtade förbi. Stämningen var densamma som förr och det var med blandade känslor jag tog in allt.
Av ren reflex fick jag sen för mig att jag skulle börja gömma mig för en massa killar som jag inte ville dansa med..för så var det jämt förut. Det härliga med dans är att de som jag verkligen inte vill dansa med är de som verkligen inte kan dansa. Kanske trånar jag efter att få dansa med en gubbe med skinnväst bara för att han är så otroligt duktig på att dansa och kanske försöker jag i panik gömma mig för den snygga killen som är helt taktlös och odansant. För mig är det inte direkt avslappnande att vara på dans, eftersom jag verkligen har så otroligt svårt för att dansa med någon som inte kan. Jag tycker det är så jobbigt! Så...varför går jag på dans om det mest är stressande..?!
Jo! Helt plötsligt får jag dansa med någon som verkligen kan dansa. Då är all stress och panik som bortblåst och jag är i himlen. Verkligen i himlen!! En riktigt bra dans väger upp allt jobbigt som någonsin har hänt!
Igår var det dansguden från Hallen, Anders (som för övrigt inte är en gubbe med skinnväst utan en sjukt snygg, ung kille som krossar mina fördomar om att snygga killar oftast är dåliga på att dansa) som fick mig att sväva på moln i danshimlen. Han är tveklöst den bästa dansaren någonsin! Att dansa med honom, som är så obeskrivligt duktig..känslan går inte att beskriva. Det finns inget bättre och jag tänker, dans är livet!
Jag tycker att alla ska dansa oavsett om man är bra eller inte..
Så gott folk, dansa gärna mycket och ohämmat och med varandra, så dansar jag med Anders så länge..! =)
DANS ÄR LIVET!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hahaha jag känner igen ALLT du beskriver från tiden då jag var en dansare i mina bästa år! :) Vissa låtar för mig tillbaka till tiden då jag var hemligt förälskad i en danskille som jag alltid dansade med tre gånger varje dans. Och vi hade ALLTID bokat sista dansen med varann och det var på den tiden då "Everything I do, I`ll do it for you" nästan alltid spelades som sista låt. Jag riktigt hör (fortfarande) allas hasande danssteg mot golvet där på slutet, när musiken tystnar något... Ahh, ljuva minnen... Tack för att du tog med mig till minnenas allé! ;) Puss och kram /Emmus syster
SvaraRadera