Jag tycker väldigt mycket om att åka buss! Särskilt långa sträckor. Sitta och veta att det är det enda jag kan göra just nu, lyssna på musik, dagdrömma.. fantastiskt avkopplande och härligt! Men! Jag verkar ha en förmåga att hamna i konstiga och pinsamma situationer just när jag ska resa med buss.
Bussresa 1-Stadsbuss
Det var första gången jag skulle åka stadsbuss i Östersund. (Det är inte så lätt för en liten tjej från landet). Jag var nervös och stod med min tia i handen i busskön och var beredd att betala. Väl min tur drabbades jag av panik. Såg en stressad busschaufför och en svart plastgrej med en massa hål. Vad ska jag göra? Vad ska jag göra?
Stod med tian beredd men hade ingen aning om vad jag skulle göra med den! Busschauffören surnade till än mer och pekade lite snabbt med handen mot den svarta plastgrejen med hål i. Jaha, ok , jag ska stoppa min tia i nåt av de där hålen, men vilket?? Det fanns ju minst fyra stycken!! Jag får chansa, för nu började de som stod i kö bakom mig också se lite stressade ut..
Plopp!
Ner i ett av hålen trillar min tia. Busschauffören: "NEJ! Vad i helvete!"
Hans ord fick mig ganska fort att förstå att det var helt fel det jag hade gjort men jag kunde ju inte göra det ogjort utan bara stod och skämdes. Han började banka och banka på den där plastgrejen för att få loss min tia som hade fastnat eftersom den inte alls var på rätt ställe. Han var tvungen att försöka få ut den för att kunna ge tillbaka växel till de andra personerna som skulle åka. Men med en arg gest vinkade han in mig så att resten av kön kunde börja gå in.
Som en skamsen hund gick jag och satt mig på en plats i bussen tillsammans med mina vänner. Slängde en blick på busschauffören som fortfarande bankade och bankade för att försöka få loss min tia. Jag höll verkligen på att dö av skam! Det tog flera år innan jag berättade detta för någon, så pinsamt tyckte jag jag att det var. Lyckades sällan vara den där coola ungen som hade koll på allt. Jag var mer den där charmiga tjejen som överlevde alla misstag genom att vara snäll och glad.
Del 2- bussresa till Umeå- publiceras snart.
Lina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Alltså jag minns när du berättade det första gången och jag höll på att skratta ihjäl mig! :) Nu skrattade jag massor också, men samtidgit tycker jag så otroligt synd om den liiiiilla, lilla Linan som känner sig bortkommen i stan. Åhh jag får hjärtvärk!!! Puss på dig :*
SvaraRaderaHahaha, ja, du har ju hört alla mina busshistorier förut ett antal gånger syster. Ja, hon var liten och rädd för det mesta. Men idag är hon lite kaxigare och mest rädd för djur. =) Tänk på det sistnämnda så kanske hjärtvärken går över.
SvaraRaderaPUSS finaste Emma!
Det blir så jobbigt när folk inte förstår vad de ska göra med pengarna. Jag tycker det är självklart att det lilla myntbordet finns just för att lägga pengarna på. Chauffören ser inte pengarna när man håller de i näven, och vet därför inte om det är barn/vuxen biljett, och hur mycket växel ska man lämna tillbaka. Sedan gnäller kärringar att bussen är 2 minuter sen.
SvaraRaderaJag hade ett speciellt bord som jag själv hade gjort, det var gjort av glas och hade blinkande belysning i kanterna. Har du sett det? Men det var människor som inte tyckte om detta så jag slutade att använda det.
Nä det har jag inte sett, det hade kanske underlättat för mig då för 15 år sen (eller vad det var..) Men poängen med historien var inte att busschauffören var arg eller så..jag tycker mest det är en rolig historia om en förvirrad liten tjej. =)
SvaraRaderaIdag är det väldigt uppenbart för mig hur jag ska göra när jag ska betala på bussen vare sig det är med kort eller kontanter. Men ingenting är lätt första gången, alla minns väl när man skulle lära sig att cykla t.ex. Det är dessutom ännu svårare att förstå saker när man är liten och knappt förstår sig på sig själv.. =)
Rolig historia. Jag bodde inte i Östersund för 15 år sedan. Då bodde jag på annat ställe och anade inte att jag skulle hamna i Östersund och jobba som busschaufför!
SvaraRaderaHoppas du trivs här i Östersund som busschaufför! Kul att du kommenterade min blogg, vem du nu är?! =)
SvaraRaderaJag är en akademiker från ett annat land som nu kör buss här. Och trivs jättebra.
SvaraRaderaFörresten, när jag började köra buss, det svåraste var att lära sig att sortera mynt - alltså kasta dem i rätt hål. Hamnar t ex en krona eller en tia i 5-kronorsrör, är det ingen fara. Men hamnar en tia i 1-kronorsrör, blir det stopp. Man kan ta ut dem med kniv eller skruvmejsel om det inte finns flera mynt ovanpå. Annars måste man skruva loss ett lock på myntväxlaren.
SvaraRaderaSå det var inga problem att svänga, stanna, hålla koll på trafiken mm. Men att hantera mynt krävde en hel del övning. Sedan började jag köra landsortsbussar, där var fem fack istället för fyra på stadsbussarna. Men då hade jag redan någon erfarenhet och det var enkelt.