Konsten att åka buss, del 2.

Del 2, Umeåresa. En av mina systrar suderade vid Umeå universitet för herrans många år sedan. Jag var en ganska liten tjej då också. Ändå skulle jag ta det stora steget att våga åka en längre bussresa, mellan Umeå och Östersund, för att hälsa på min storasyter Emma. Klev på bussen full av förväntningar och nervositet. Matsäcken låg i ryggan men den mesta platsen i ryggsäcken upptogs av blandband. För detta var på blandbandens underbara tid! Min freestyle var svart och grå och skithäftig tyckte jag själv. Där skulle jag spela mina tusen blandband med artister som "Backstreet Boys" och "GES" för att fördriva tiden i de sex timmar jag skulle resa innan jag var framme. I det stora hela gick resan ganska bra. Det jag var mest nervös för var toabesöken. Blev så ofta kissnödig och var lite nervös för att kissa både på och utanför bussen. Så gjorde bussen ett uppehåll och jag tänkte vara modig och kliva av bussen för att kissa. (Det var alltid lite nervöst att kliva av bussen ifall den skulle åka utan mig!) Men eftersom uppehållet skulle vara ganska långt tog jag mod till mig och gick in i ett hus där toaletterna skulle finnas. Hittade toan och gick och skulle låsa..då upptäckte jag att det inte gick! Shit vad ska jag göra? Måste ju kissa men vill inte gärna att någon rycker upp dörren när jag sitter på toa. Jag lyckas räkna ut att avståndet mellan toadörren och toastolen inte var så långt och att jag har ganska långa armar. Det borde gå. Nu började dessutom bli lite stressad att jag hade varit där inne för länge och att bussen skulle ha åkt när jag kom ut igen. Satt mig på toan och kastade fram ena armen som i panik höll fast dörrhandtaget. Försökte kissa på rekordtid och sen skulle jag bara torka mig..fan! Hade glömt att kolla hur ekvationen ta papper-sitta på toan-hålla i dörrhandtaget gick ihop. Sådär var svaret på hur det gick för mig. Hade jag varit shimpans hade det gått betydligt bättre! Fick raskt släppa handtaget för att nå toapapperet och bad en bön att ingen skulle öppna dörren just då. Vad jag kan minnas var det ingen som öppnade dörren (men det kan vara så att någon gjorde det och jag har förträngt det pga att jag tyckte det var så fruktanvärt pinsamt). När ni läser historien måste ni ha i åtanke att jag är i den ålder då ALLT, precis ALLT är obeskrivligt pinsamt. Toabesök check! Vad kunde nu gå fel?! Gick ut till bussen coh till min lättnad och glädje stod den kvar. Gick fram till dörren...som var stängd! Jaha!?? Var är handtaget? Ååååh pinsamt! Ljuset var så att man såg ingenting in i bussen vilket gjorde att jag kunde räkna ut att alla inne i bussen kunde se mig utanför jättebra. Tänk Lina, tänk! Ja!! Nu har jag det! Sensordörr! Gick fram mot dörren och började lite försiktigt vifta med handen för att den skulle öppna sig. Inget hände. Tog några steg bakåt för att raskt gå framåt mot dörren så den kunde "känna av" att jag kom och då öppna sig. Inget hände. Gjorde några fler taffliga försök men inget hände. Nu började jag fundera på att bosätta mig där jag var, för att kliva på bussen efter det här var ju lika med döden! Gick fram och tillbaka, fram och tillbaka...Vad ska jag göra?! Efter ett tag kommer det någon. Busschauffören. Aha, det var låst och busschauffören var inte där. Jaja, men då var jag ju inte så dum iaf tänkte jag. Busschauffören gick förbi mig där jag stod glatt och väntade på att han skulle låsa upp dörren. "Hej", sa han. "Hej, hej", sa jag. Så gick han fram och tryckte på den röda knappen bredvid dörren och dörren gled upp. Jaha, stanna här och dö av svält eller kliva på bussen och dö av pinsamhet. Jag valde att kliva på bussen. Innan jag var framme lyckades jag sprida ut mina 20 kassettband över hela mittgången också. Men vid det här laget hade jag redan skämts så mycket man kunde göra under en dag. Så jag bara konstaterade att det här med att åka buss är inte lätt. Iaf inte för mig. Del 3- Malungsbussen.