Har alltid fascinerats av språket. Bokstäver som tillsammans blir ord. Ord som tillsammans blir meningar. Meningar som tillsammans blir en text.
Små ord kan betyda så mycket.
Ord kan skada.
Ord kan stjälpa.
Ord kan stötta.
Ord kan hjälpa.
Vissa ord är så starka. Vissa meningar kan betyda så mycket. Det beror på hur det sägs. Vem som säger det. Kanske också vid vilket tillfälle det sägs.
Vackra ord tycker jag inte att du kan säga för ofta. Bara men menar det man säger.
Nedan följer en text som jag skrev till en redan befintlig melodi. Den är skriven till min syster och hennes man på deras bröllopsdag. De bor i Hakkas, 80 mil uppåt i landet från Östersund.
Bokstäver som blivit ord, ord som blivit meningar, meningar som blivit en text..
I ett norrskens vilda spel eller på bergets vita topp
I en grönskande natur eller när vårt Norrland står i sin vinterskrud
Är du alltid den jag älskar och du är min framtidstro
Så tillsammans ska vi vandra livet ut min vackra midnattssol
För när fåglar sjunger våren in
eller träden fäller löv
I vintertid
En sommardag
För mig du Alltid vackrast är
Ja, när fåglar sjunger våren in
eller träden fäller löv
I vintertid
En sommardag
För mig du Alltid vackrast är
onsdag 19 januari 2011
söndag 16 januari 2011
Idoler
IDOL. Ordet användes ursprungligen om gudabilder eller andra föremål som dyrkades som gudomligheter. Idag avses ofta en mycket beundrad person, framförallt artister. /Wikipedia
Nog förtjänar de ett alldeles eget blogginlägg alltid!
Lars Vegas Trio får mig alltid att skratta, därför är de mina idoler.
De ger alltid hundra procent när de står på scenen och jag har aldrig blivit besviken på en föreställning med dem.
De är full av överraskningar.
I över 20 år har de roat och underhållit folk, alltid med samma entusiasm, öppenhet och inlevelse.
Ibland vrider jag mig av skratt, alltid har jag ett stort, stort leende på läpparna när jag hör eller ser dem. Den humor de har träffar så i mitt i prick för mig. Jag skrattar alltid sådär äkta och hjärtligt när de underhåller, så som man sällan skrattar men som är så befriande och underbart.
Visst är jag lite knäpp som ser dem så ofta och reser runt i Sverige och ser deras föreställningar. Men visst vore jag en större idiot om jag inte försökte se dem så ofta jag kan när de alltid får mig att må så obeskrivligt bra.
För övrigt är de alla också helt fantastiska och otroligt proffsiga musiker och bakom rollerna i Lars Vegas Trio också supermysiga, hjärtliga och ödmjuka människor.
De förtjänar allt stöd, support, all hyllning och kärlek jag kan ge!
Jag tycker att framkallning av skratt är ett vettigt skäl till att i vuxen ålder fortfarande ha idoler =)
Er för alltid trogna,
Lina
Nog förtjänar de ett alldeles eget blogginlägg alltid!
Lars Vegas Trio får mig alltid att skratta, därför är de mina idoler.
De ger alltid hundra procent när de står på scenen och jag har aldrig blivit besviken på en föreställning med dem.
De är full av överraskningar.
I över 20 år har de roat och underhållit folk, alltid med samma entusiasm, öppenhet och inlevelse.
Ibland vrider jag mig av skratt, alltid har jag ett stort, stort leende på läpparna när jag hör eller ser dem. Den humor de har träffar så i mitt i prick för mig. Jag skrattar alltid sådär äkta och hjärtligt när de underhåller, så som man sällan skrattar men som är så befriande och underbart.
Visst är jag lite knäpp som ser dem så ofta och reser runt i Sverige och ser deras föreställningar. Men visst vore jag en större idiot om jag inte försökte se dem så ofta jag kan när de alltid får mig att må så obeskrivligt bra.
För övrigt är de alla också helt fantastiska och otroligt proffsiga musiker och bakom rollerna i Lars Vegas Trio också supermysiga, hjärtliga och ödmjuka människor.
De förtjänar allt stöd, support, all hyllning och kärlek jag kan ge!
Jag tycker att framkallning av skratt är ett vettigt skäl till att i vuxen ålder fortfarande ha idoler =)
Er för alltid trogna,
Lina
tisdag 11 januari 2011
Förhoppningar 2011
Jag tycker det låter trevligare med förhoppningar än löften.
År 2011 hoppas jag blir året då jag:
*Skriver klart och går upp med min C-uppsats
*Tar körkort
*Åker utomlands med Pivar
*Umgås mycket och spontant med mina vänner och min familj
*Springer en mil på 50 minuer
Here we go! =)
År 2011 hoppas jag blir året då jag:
*Skriver klart och går upp med min C-uppsats
*Tar körkort
*Åker utomlands med Pivar
*Umgås mycket och spontant med mina vänner och min familj
*Springer en mil på 50 minuer
Here we go! =)
måndag 10 januari 2011
Caféjobb
Stiger upp onödigt tidigt på morgonen. Ute är det kallt och mörkt, men en kopp varm choklad och den största halsduken jag kan hitta hjälper mig att vinna mot kylan i väntan på bussen. Buss #9. På bussen är det tyst och några sömniga ögon möter mina.
Bussen stannar nästan precis utanför dörren till mitt jobb. 10 steg, fram med nyckeln, kliver in på lastkajen. Längst bort är vårat omklädningsrum. Stora halsduken åker av och skjortan och förklädet på.
Hissen tar mig ner. Det första ljudet jag hör när jag väl är nere på rätt våning är städarnas skurmaskin. När den stängs av är det alldeles tyst..
Jag kommer in på cafét och det luktar gott, det luktar jobbet. Kaffemaskinen på. Glassmaskinen på. Tänder lyset. Diskmaskinen fylls. Plockar upp bullar, mackor, fyller på, städar, fixar. Alla andra butiker är helt nersläckta, det är tyst, tyst. Det är lugnt och skönt.
På heltimmarna låter göken i klockan. Det luktar gott från nybakta bullar. Träffar budkillen Per.
Dörrarna öpnnas och efter ett tag kommer de första kunderna. Han som hör lite dåligt. Gubben som vill ha en bricka och en kaffekopp. De sitter på samma plats som alltid. Samtalar. Där sitter de till strax före 11, varje dag. Det droppar in folk eftersom som ska öppna butikerna runtomkring. "Hej!" "Godmorogon!"
Klockan närmar sig 10 och någon av mina fantastiska arbetskamrater kommer. När disken hämtas vid gubbarna kommer det alltid någon kommentar, "Jaha, nu är det fullt".
Lunchtid och mycket folk strömmar in och tystnaden som varit i flera timmar är långt ifrån närvarande. Det är fart och fläkt! Nya ansikten, kända ansikten. Mycket folk. Varje möte med en kund är unikt.
Jag tycker jag har ett fantastiskt jobb! Det är charmigt, det är socialt, det luktar gott, tiden går fort. Det gäller att se det stora i det lilla. Det fantastiska i vardagen. Det charmiga med rutiner. Det fina och unika i varje människa. Den lilla lyckan i vardagen. Livet blir roligare då!
Lina
Bussen stannar nästan precis utanför dörren till mitt jobb. 10 steg, fram med nyckeln, kliver in på lastkajen. Längst bort är vårat omklädningsrum. Stora halsduken åker av och skjortan och förklädet på.
Hissen tar mig ner. Det första ljudet jag hör när jag väl är nere på rätt våning är städarnas skurmaskin. När den stängs av är det alldeles tyst..
Jag kommer in på cafét och det luktar gott, det luktar jobbet. Kaffemaskinen på. Glassmaskinen på. Tänder lyset. Diskmaskinen fylls. Plockar upp bullar, mackor, fyller på, städar, fixar. Alla andra butiker är helt nersläckta, det är tyst, tyst. Det är lugnt och skönt.
På heltimmarna låter göken i klockan. Det luktar gott från nybakta bullar. Träffar budkillen Per.
Dörrarna öpnnas och efter ett tag kommer de första kunderna. Han som hör lite dåligt. Gubben som vill ha en bricka och en kaffekopp. De sitter på samma plats som alltid. Samtalar. Där sitter de till strax före 11, varje dag. Det droppar in folk eftersom som ska öppna butikerna runtomkring. "Hej!" "Godmorogon!"
Klockan närmar sig 10 och någon av mina fantastiska arbetskamrater kommer. När disken hämtas vid gubbarna kommer det alltid någon kommentar, "Jaha, nu är det fullt".
Lunchtid och mycket folk strömmar in och tystnaden som varit i flera timmar är långt ifrån närvarande. Det är fart och fläkt! Nya ansikten, kända ansikten. Mycket folk. Varje möte med en kund är unikt.
Jag tycker jag har ett fantastiskt jobb! Det är charmigt, det är socialt, det luktar gott, tiden går fort. Det gäller att se det stora i det lilla. Det fantastiska i vardagen. Det charmiga med rutiner. Det fina och unika i varje människa. Den lilla lyckan i vardagen. Livet blir roligare då!
Lina
lördag 8 januari 2011
Tankar om lycka
Vi söker efter lycka men kanske söker vi på fel ställen. Kanske söker vi också bara efter den stora lyckan och glömmer den lilla.
Jag tror på att hitta lycka i livet varje dag! För kanske har vi fel uppfattning om vad lycka är, vi kanske tror och tycker att det behöver vara något stort och mäktigt och helt obeskrivligt fantastiskt!? Kanske det inte behöver vara det.
Kanske kan lycka vara något vardagligt och enkelt.
Vi kanske ska öva oss på att hitta lycka. Om vi tänker efter och börjar förstå hur många gånger per dag vi faktiskt känner en liten lycka, över något stort, något litet, något tillfälligt, något permanent, något oväntat, något vardagligt, ja vad som helst, får vi kanske då ett permanent guldskimmer över våra liv?!
Fånga Dagen!
Fånga Lyckan!
Jag tror på att hitta lycka i livet varje dag! För kanske har vi fel uppfattning om vad lycka är, vi kanske tror och tycker att det behöver vara något stort och mäktigt och helt obeskrivligt fantastiskt!? Kanske det inte behöver vara det.
Kanske kan lycka vara något vardagligt och enkelt.
Vi kanske ska öva oss på att hitta lycka. Om vi tänker efter och börjar förstå hur många gånger per dag vi faktiskt känner en liten lycka, över något stort, något litet, något tillfälligt, något permanent, något oväntat, något vardagligt, ja vad som helst, får vi kanske då ett permanent guldskimmer över våra liv?!
Fånga Dagen!
Fånga Lyckan!
Dans är livet!
Igår var jag på dans i Häggenås!
Jannez på scenen och i pausen spelade Ständut blakk.
För ca tio år sen gick jag och Annica och Johanna ofta på dans men nuförtiden händer det så sällan att jag inte ens kommer ihåg var jag var, hur det var och varför, mellan gångerna.
Men igår stod vi där igen, vi tre! Direkt när jag klev in i danslokalen kastades jag tillbaka tio år i tiden. En massa dansare, som såg precis likadna ut och som dansade likadant som för tio år sedan, skymtade förbi. Stämningen var densamma som förr och det var med blandade känslor jag tog in allt.
Av ren reflex fick jag sen för mig att jag skulle börja gömma mig för en massa killar som jag inte ville dansa med..för så var det jämt förut. Det härliga med dans är att de som jag verkligen inte vill dansa med är de som verkligen inte kan dansa. Kanske trånar jag efter att få dansa med en gubbe med skinnväst bara för att han är så otroligt duktig på att dansa och kanske försöker jag i panik gömma mig för den snygga killen som är helt taktlös och odansant. För mig är det inte direkt avslappnande att vara på dans, eftersom jag verkligen har så otroligt svårt för att dansa med någon som inte kan. Jag tycker det är så jobbigt! Så...varför går jag på dans om det mest är stressande..?!
Jo! Helt plötsligt får jag dansa med någon som verkligen kan dansa. Då är all stress och panik som bortblåst och jag är i himlen. Verkligen i himlen!! En riktigt bra dans väger upp allt jobbigt som någonsin har hänt!
Igår var det dansguden från Hallen, Anders (som för övrigt inte är en gubbe med skinnväst utan en sjukt snygg, ung kille som krossar mina fördomar om att snygga killar oftast är dåliga på att dansa) som fick mig att sväva på moln i danshimlen. Han är tveklöst den bästa dansaren någonsin! Att dansa med honom, som är så obeskrivligt duktig..känslan går inte att beskriva. Det finns inget bättre och jag tänker, dans är livet!
Jag tycker att alla ska dansa oavsett om man är bra eller inte..
Så gott folk, dansa gärna mycket och ohämmat och med varandra, så dansar jag med Anders så länge..! =)
DANS ÄR LIVET!
Jannez på scenen och i pausen spelade Ständut blakk.
För ca tio år sen gick jag och Annica och Johanna ofta på dans men nuförtiden händer det så sällan att jag inte ens kommer ihåg var jag var, hur det var och varför, mellan gångerna.
Men igår stod vi där igen, vi tre! Direkt när jag klev in i danslokalen kastades jag tillbaka tio år i tiden. En massa dansare, som såg precis likadna ut och som dansade likadant som för tio år sedan, skymtade förbi. Stämningen var densamma som förr och det var med blandade känslor jag tog in allt.
Av ren reflex fick jag sen för mig att jag skulle börja gömma mig för en massa killar som jag inte ville dansa med..för så var det jämt förut. Det härliga med dans är att de som jag verkligen inte vill dansa med är de som verkligen inte kan dansa. Kanske trånar jag efter att få dansa med en gubbe med skinnväst bara för att han är så otroligt duktig på att dansa och kanske försöker jag i panik gömma mig för den snygga killen som är helt taktlös och odansant. För mig är det inte direkt avslappnande att vara på dans, eftersom jag verkligen har så otroligt svårt för att dansa med någon som inte kan. Jag tycker det är så jobbigt! Så...varför går jag på dans om det mest är stressande..?!
Jo! Helt plötsligt får jag dansa med någon som verkligen kan dansa. Då är all stress och panik som bortblåst och jag är i himlen. Verkligen i himlen!! En riktigt bra dans väger upp allt jobbigt som någonsin har hänt!
Igår var det dansguden från Hallen, Anders (som för övrigt inte är en gubbe med skinnväst utan en sjukt snygg, ung kille som krossar mina fördomar om att snygga killar oftast är dåliga på att dansa) som fick mig att sväva på moln i danshimlen. Han är tveklöst den bästa dansaren någonsin! Att dansa med honom, som är så obeskrivligt duktig..känslan går inte att beskriva. Det finns inget bättre och jag tänker, dans är livet!
Jag tycker att alla ska dansa oavsett om man är bra eller inte..
Så gott folk, dansa gärna mycket och ohämmat och med varandra, så dansar jag med Anders så länge..! =)
DANS ÄR LIVET!
onsdag 5 januari 2011
NYTT ÅR- NYA MÖJLIGHETER
Nytt År- Nya Möjligheter, det är ord som ekar i mitt huvud säkert 100 gånger om dagen. Det är otroligt uppfriskande att det är just de orden som snurrar i hjärnan. Smaka på orden, visst känns det härligt att säga det!?! Nytt År- Nya Möjligheter!
Just de orden passar särskilt bra för min blogg med tanke på att senast jag uppdaterade den var i somras..hmm..som sagt, NYTT ÅR - NYA MÖJLIGHETER! =)
För att hinna ikapp innan de nya möjligheterna för att ha en lite mer frekvent uppdatering på min blogg så ser du ovan en del bilder. Stunder, från det gångna halvåret, som jag tydligen har tyckt varit tillräckligt spännande och betydelsefulla för att fotomemoreras.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
